En jakthund är en hund som används till att jaga med. Dock finns det många raser som hör till kategorin jakthund utan att för den sakens skull användas till att just jaga med. Begreppet jakthund är väldigt brett och raserna som hör till den gruppen har många olika användningsområden. De skiljer sig också åt vad gäller storlek, aktivitetsnivå och behov. Jakthundarna har olika egenskaper som delas in i grythundar, apporterande, stående, ställande, skällande och drivande. Vissa hundar inom jaktkategorin passar även utmärkt som sällskapshundar, medan andra inom samma grupp behöver få utlopp för sina jaktinstinkter. De behöver inte nödvändigtvis jaga för att må bra utan kan användas till exempel för att spåra trafikskadat vilt eller andra hundsporter.

Ifall man har tänkt sig att jaga med sin hund är det en bra idé att välja en hund som är renrasig och av jaktmeriterade föräldrar. Bara i Sverige finns det runt 90 olika jakthundsraser och dessa är framavlade just för jakt. Den vanligaste formen av jakt är den som utövas med en ställande jakthund som traditionellt används för att jaga älg och vildsvin. En ställande jakthund bör inte användas till något annat än jakt utan de är framavlade enbart för detta ändamål. Ställande jakthundar är bland annat jämthund, gråhund, karelsk björnhund, älghund och västsibirisk lajka. De apporterande jakthundarna, som till exempel labrador och golden retriever, fungerar dock bra utan att jaga så länge de får aktivering i form av andra hundsporter. Grythundar som jack russell, tax, foxterrier och border terrier är också vanliga som sällskapshundar, men även de kräver en viss intellektuell stimulans. Den som är ute mycket i skog och mark och jagar är ofta i behov av terrängfordon, och ibland kan man behöva atv tillbehör för att kunna frakta hem vilt, till exempel efter en lyckad jaktrunda.

Lydnad är viktigt för jakthundar

En jakthund ska inte släppas ut i lös i skogen innan den är mogen för uppgiften. Även om den har en hel del medfödda instinkter som underlättar för jakten, så krävs det mycket träning innan den är redo. Släpps den iväg för tidigt är risken står att den springer vilse, och om hunden kommer bort eller stöter på ett rovdjur finns det en risk att den blir rädd och inte vågar jaga senare. Redan när hunden är valp bör den därför vänjas vid att vara i skogen, där den får bekanta sig med miljön och stärka sitt självförtroende. Inte minst måste den vänja sig vid att möta vilt. Att träna inkallning är a och o, för att hunden ska komma direkt på kommando, och det gäller både visslingar och rop. När hunden är runt ett år gammal kan det vara läge att släppa den för att ställa vilt själv första gången. Var noga med att ge den mycket beröm när den gör rätt för att den ska känna att det är kul. Glöm inte heller att sätta en pejl på hunden, för att enklare kunna hitta den om olyckan skulle vara framme och den kommer bort.